Dagens EU kännetecknas av militarism och imperiedrömmar. I skuggan av kapitalismens globala kris försöker EU-pamparna att påskynda den militarisering som man vid ett flertal tillfällen uttalat sig för och som Lissabonfördraget föreskriver.
Redan 1999 beslutade EU att bygga upp en egen armé och som ett steg på vägen har man satt upp speciella snabbinsatsstyrkor. I Lissabonfördraget sägs det rakt ut att EU-länderna är bundna av gemensamma försvarsförpliktelser och att målet är ett gemensamt försvar.
Det nya fördraget, eller konstitutionen, grundlagsfäster nyliberalismen och uttalar att EU:s mål är en samordnad utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Gemensam försvarspolitik inkluderar gemensamma militära insatser, med trupper och material från de olika medlemsländerna.

Skrivningarna om att EU-länderna ska vara bundna av gemensamma försvarspliktelser påminner om dem som finns i Natos stadgar. EU har i dag totalt 13 snabbinsatsstyrkor till sitt förfogande, varav två alltid ska hållas på krigsfot. Under första halvåret 2008 var Sverige ansvarig för en av dessa, Nordic Battle Group.
Tillkomsten av dessa stridsgrupper markerar en direkt upptrappning av EU-militarismen. De är en del i storföretagens och EU-pamparnas ambition att skapa ett EU med militära muskler som snabbt kan ingripa i deras ekonomiska intressen för att försvara marknader, råvarutillgångar och så vidare. Gemensamt försvar är den nya byggstenen i fästning Europa. EU talar om fred, men rustar för väpnade ingripanden och militära strider.
Trots detta har både Socialdemokraterna och LO-toppen sagt ja till Lissabonfördraget medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet i praktiken släppt sitt EU-motstånd för en plats i eventuell framtida regering.

Sverige vill, oavsett om vi har en s-styrd eller en borgerlig regering, vara med i imperialismens krig och plundringar världen över. Mellan den 8 och 16 juni välkomnar regeringen Natos krigshökar till Luleå med öppna armar, då Sverige står värd för den Natoledda flygövningen "Loyal Arrow".
Övningen som äger rum på F21 är den hittills största i Sverige. Trots att Sverige officiellt står utanför Nato deltar man mer aktivt än många andra medlemsstater i militära ingripanden.
Svenska officerare genomgår numera Natoutbildning för att när som helst kunna ingå i Natos stab. Rädslan för en massiv opinion mot ett svenskt Natomedlemskap är det enda hindret för politikerna att formellt ansluta sig.

Rättvisepartiet Socialisterna, RS, är motståndare till ett medlemskap i Nato, EU:s militarisering och fortsatta miljarder till imperialistiska äventyr.
RS säger absolut nej till Natos övning i Luleå, står för ett stopp av vapenexporten och kräver Sverige och andra länder ut ur Afghanistan.
Mot militarism och upprustning ställer vi en massiv satsning på offentliga jobb inom vård, skola och en klimatomställning av hela samhället.
I EU-valet deltar RS i "ArbetarInitiativet" tillsammans med andra EU-motståndare, socialister och fackliga kämpar. En röst på ArbetarInitiativet i EU-valet är en röst mot imperialism och militarism, mot EU:s armé och svenskt samarbete med Nato. Det är en röst för nya arbetarpartier i Sverige och Europa som på allvar står för kamp mot imperialismens plundring och krig och för ett demokratiskt socialistiskt Europa.