Spjutspetsen i höstens jazzprogram skäms inte för sig. En mogen publik får höra ett hyfsat ungt manskap bjuda på idel gamla pärlor i härlig tappning. Det blir föreställande jazzkonst med trummisen Janne Ersson, hans Göteborgsbaserade storband den här kvällen när bandet gör sin första spelning norr om Södertälje, Hayati Kafe gästsjunger och PO Svanström från Norrbotten big band vikarierar för trombonisten Patrick Magnusson som blivit sjuk.

Det här är ett piggt band. Piggt och samtidigt med hög faktor av autencitet. Trots att många av låtarna har ett gäng decennier på nacken låter det mycket fräscht och det märkliga ordet stuns känns som en perfekt beskrivning. Drivet är perfekt och både högpitchade trumpeter och kollektiva klassiska dykningar från blåset sitter som en smäck. Därtill finns en rad fina solister att använda sig av. Andreas Svejebäck på trumpet och Mikael Björck är två finfina exempel.
Janne Ersson själv har en framskjuten plats på scenen och vet hur man roar visuellt. Det förvånar föga att husguden heter Buddy Rich. Han har ett vitt Slingerland-set med dubbla golvpukor och praktiskt taget horisontellt hängande cymbaler. Ersson bjuder på häftiga solon. Cymbalerna får smisk både från ovan- och undersidor och han blandar gärna in både kantslag och hi-hat på fingerfärdigt sätt. Ibland lägger han armarna i kors eller kryddar med ett stocksnurr i bästa Gene Krupa-anda. Kort sagt, han har förstått hur man underhåller publiken.
Bandet rycker ut med sprudlande ambulansjazz i fryntliga Rich-numret "Time check", drar vidare i promenadtaktsballader för att sedan avrunda den instrumentala första halvan med ett maffigt "West side story"-medley.
Sorlet under pausen är gemytligt och jag antar att många i publiken tycker att de får höra "sin musik" den här kvällen.

Gästande vokalisten Hayati Kafe (från Istanbul, men bosatt i Sverige sedan 1962) har besökt Piteå med olika orkestrar tidigare, men det måste vara en sann höjdare att få sjunga med just detta band. Han har måhända inte norra Europas största röst, men den låter bra och tajmingen i låtar som "That ol? black magic" och "Have you met Miss Jones" är pang på pengarna, medan sången inte limmar lika bra med bandet i "Waltz for Debby". Han är en skön och värdig frontfigur som är i musiken och hos publiken och det räcker långt. Däremot kunde sången ha varit mer framträdande i mixen och akustiken känns inte klockren den här kvällen. Mer kött, alternativt fler tygstycken i lokalen hade inte varit fel.

Jag hade inga förväntningar (Jisses, den lilla bakgård som populärt kallas Norrland har ju inte existerat hos Janne Ersson och hans band förrän nu), men det här blev en konsert där minuterna rusar iväg snabbt trots ett långt program. En skön entertainer och ett riktigt toppband får mig att lämna Studio Acusticum med ett högtidsflin på läpparna.

Plats: Jazz i Piteå, Studio Acusticum
Längd: 60 + 55 minuter
Publik: Mogen. Omkring 200 personer.