Dagens Pride-firande har rötterna i den frigörelsevecka som anordnades innan Pride kom till Sverige 1998 i och med genomförandet av Europride i Stockholm. Då handlade det främst om den politiska kampen och arrangemangen låg ljusår från det som präglar dagens Pride. På den tiden märktes detta knappt i massmedia och för medelsvensson på gatan passerade detta obemärkt förbi. Hbt-frågorna stod inte heller särskilt högt på den politiska agendan. Partnerskapslagen var bara en dröm. Rätten att prövas som adoptivföräldrar var närmast en utopi. Att Svenska kyrkan en dag skulle viga samkönade par var inget man ens vågade hoppas på. Så var tidsandan då.

Pridefirandet har olika funktion för olika grupper. För de hbt-människor som lever och verkar i någon av våra storstäder och sedan årtionden levt öppet med sin läggning är situationen en helt annan än för den person som bor i en mindre ort eller i glesbygd och inte vågar komma ur garderoben. För den ene handlar det om guldkant på tillvaron och för den andre kanske om enda tillfället under året som man vågar visa omgivningen, eller åtminstone en del av den, vem man verkligen är. Men det handlar också om att för en gångs skull få känna att man tillhör majoriteten. Med gammalt språkbruk skulle man kunna kalla det för att känna sig normal. Nu är ju normer något hbt-rörelsen ifrågasätter och slåss emot. Alla ska kunna känna sig "normala". Hbt-rörelsens främsta mål är att skapa ett inkluderande samhälle där alla känner sig hemma.

Sverige har förändrats. Det samhälle vi ser i dag är ett helt annat än det vi såg 1998. Men tyvärr finns det mycket kvar att göra. Hbt-människor möter än i dag diskriminering. Senast för några dagar sedan kunde vi läsa om det lesbiska paret som nekats ett banklån just för sin livssituation. Ännu förekommer bögknackning, Pride-firanden utsätts för attacker och hot. Bara för några år sedan fick vi i Piteå se hur RFSL:s träffpunkt Polstjärnan utsattes för ett brandattentat. Exemplen är fler. Tack och lov är de positiva exemplen ännu fler. När Pride-firandet i Värmland utsattes för hot så slöt alla partier utom Sverigedemokraterna upptill dess försvar. Det svenska folkets positiva inställning till homosexuella adoptivföräldrar har tredubblats på några år. Allt fler vågar komma ut ur garderoben och får chansen att vara stolta över sig själva. Det om något är en seger för människovärdet. Rubriken "Pride handlar om stolthet" hade lika gärna kunnat vara "Pride handlar om att se människan", Ecce homo. Det är just vad det handlar om.