Under de inledande instrumentallåtarna tänker jag att det var så här "popmusiken" lät under och strax efter andra världskriget. Fredagskvällens konsert med Bohuslän Big band - en hyllning till Ella Fitzgerald och Duke Ellington - bjuder på lättillgänglig musik med stora upphovsmän i ryggen. Jag gissar att det är det här åtta av tio konsertbesökare vill ha ut av en storbandskonsert. Är du i pensionsåldern eller över hade du förmodligen sagt ett förnöjt "det här är min musik" om du hört detta.

Ett följsamt storband, med vänligt sound, smidiga byten och fin internkommunikation. Det är gammeldags musik levererad med spänst och entusiasm som får mig på gott humör. Liten insats, stor utdelning, tycks det. Sektionerna är alerta när de byter plats med varandra i offensiven. Det är stå upp och sitt ned om vartannat och jag tänker på den där sekvensen när Mr Bean går i kyrkan.
Sedan äntrar Veronica Mortensen scenen. En stilig kvinna i aftonklänning och vackert leende. Sedan börjar hon sjunga och herrejisses vad bra det låter. Hon har ett fullmoget instrument med mycket "kropp" och i de mer volymsvaga partierna finns ett lätt, klädsamt väsande som ger rösten sängkammartouch i ballader som "A flower is a lovesome thing" och "All too soon". Knäsvag? Säkert.
Jag hör varken skolning eller manér. Allt känns naturligt. Tonkontroll, tajming och sättet hon levererar text ... Det är liksom "check" hela vägen. Lägg därtill en varm utstrålning som når till sista bänkrad och Mortensens charmiga presentationer på närmast klockren svenska. Det här är en sångerska att bli kär i.

Det är som sagt ett samarbete med mycket gott resultat. I bandet ingår kända namn som trummisen Bengt Stark (Norrbotten big band med flera) och Karin Hammar (Sliding hammers) och det finns mycket att glädjas åt den här kvällen. "What am I here for" bjuder på lekfullt sväng, "Caravan" är exotisk som en Bond-film och "Take the a-train" - inklusive tågvissla från trumpet- och trombonesektionerna -  en riktig stämningshöjare trots att man har hört den så många gånger. Sistnämnda låt bjuder på en rad solistinsatser. Den bygger fräckt utan att det blir för vräkigt och det omdömet får tala för hela det här välljudande storbandets inställning.
De hade kunnat plocka bort något instrumentalnummer, men det är en anmärkning långt ute i marginalen. Överlag är det här en av de bättre konserter Piteås jazzförening har presenterat.

Med: Bohuslän big band och Veronica Mortensen.
Plats: Jazz i Piteå, Studio Acusticum.
Längd: 58 + 49 minuter + extranummer.
Publik: 140 personer i företrädesvis mogen ålder.