Sofi Oksanen är förvånad och fascinerad över sin oerhörda framgång hemma i Finland. Hennes tredje roman "Rening" ("Puhdistus" i originaltitel) har både hyllats av kritiker och haft höga försäljningssiffror. Förra året vann hon Runebergspriset och Finlandiapriset. Att samma bok vinner båda priserna har aldrig hänt tidigare. Dessutom blev romanen årets mest sålda bok. Superlativen för den unga författaren tar aldrig slut.
- Det är fantastiskt, trots att det inte är en deckare jag har skrivit så har folk gillat boken. Jag har fått massor av nya läsare, det är inte bara kvinnor och unga som läser mina böcker längre.
Yngst att prisas
Oksanen är den yngsta som någonsin fått Finlandiapriset. Förutom den ekonomiska aspekten, som gjort att hon nu bor i en större lägenhet, har hon även blivit en av Finlands mest hajpade författare.
- Men det betyder antagligen att jag inte kommer att nomineras till några som helst bokpriser de kommande decennierna.
Bakom sig har hon debutromanen "Stalins kossor" och "Baby Jane". Den tredje romanen "Rening" bygger på hennes pjäs med samma namn. Just nu arbetar hon som redaktör för artikelsamlingen "Fear behind us all" med texter om hur Estland förlorade sin historia och fick tillbaka den.
Oksanens framgångsrika böcker behandlar ämnen som våld, krig, våldtäkter och trafficking och det mesta är knutet till Finlands sargade relation till Estland och forna Sovjet. Böckerna är alltid berättade ur kvinnors perspektiv och feminismen är tydlig.
Rädda för sanningen
- I Finland finns en rädsla för att prata om vad som egentligen pågick i Estland under Sovjettiden, våra politiker är i beroendeställning gentemot Ryssland och vill inte stöta sig. Men folket har tröttnat på att sakerna inte diskuteras. De vill prata om hur det egentligen var och är i dag.
Kanske är det också anledningen till att hennes böcker säljer så bra? Oksanen knyter ihop historieperspektivet med nutiden genom att lyfta fram hur våld, misshandel och sexuellt utnyttjande alltid ser likadant ut, det är bara benämningarna som förändras.
- Sexuellt utnyttjande har alltid förekommit under krig, även i våra dagar förekommer det. Det borde inte vara möjligt. Även om våldet sker i olika kulturer, olika religioner och vid olika tider upplever kvinnorna alltid samma saker.
Sjukdomsdiagnoser
I sina böcker lyckas hon även fånga upp en diskussion om sjukdomsdiagnoser som depression, panikångest och ätstörningar.
- Symptomen har alltid funnits, tidigare kallade man kvinnor som man inte kunde diagnosticera för hysterikor. I dag har sjukdomarna fått definitioner och ätstörningar, panikångest eller depressioner är något "alla" kan lida av.
Hon vet vad hon pratar hon. I förbifarten nämner hon egna upplevelser med de nämnda sjukdomarna. Fast hon har tröttnat på att skriva om det.
- Fast det klart, många av mina karaktärer är fortfarande deprimerade.
Eftersom Oksanen själv har en finsk far, en estnisk mor och estniska morföräldrar har hon på nära håll upplevt problematiken med ländernas gemensamma historia.
Stoppad i Ryssland
Estland var något att skämmas för när hon växte upp i Finland på 80-talet.
- Det var alltid problem när vi skulle få uppehållstillstånd för att åka till mormor och morfar. Egentligen var vi inte tillåtna att resa utanför Tallinn, men eftersom de bodde ute på landet var vi tvungna att bryta mot reglerna. Estland präglades enormt av den sovjetiska makten och censur.
Hur det känns att bli censure rad har hon själv fått uppleva på nära håll. I höstas stoppades hon från att uppträda vid finska Pen-klubbens lyrikkväll i Sankt Petersburg. Hennes kritiska hållning till Sovjets behandling av Estland ansågs allmänt vara orsaken till censuren.
Men finska konsulatet skyndade sig att dementera beslutet och uppge att det bara handlade om att Oksanen inte var lyriker utan prosaist. Vem som egentligen tog beslutet vet hon inte ens själv.
- Men det stod klart att min närvaro skulle irritera Ryssland på något sätt.

Växte upp i Jyväskylä, bor i Helsingfors. Är 32 år.
Har studerat på Teaterhögskolan i Helsingfors.
Vinnare av åtta litteraturpriser.
Oksanen om flugorna i boken "Puhdistus": "Den blev en symbol för många olika saker i boken. Den handlar så mycket om sexuellt våld att jag inte hela tiden ville beskriva situationerna, jag använde flugor för att beskriva hur det sexuella våldet utövades. Dessutom symboliserar de ett samhälle fullt av spioner. Flugor har
1 000 ögon, en association till Estland på den tiden boken utspelar sig".