- Det som är sant i Mias berättelse får hon prata om. Nu får alla bilda sig en uppfattning och det är bra, för jag vet inte vad som hände för 25 år sedan. Ingen utomstående vet exakt vad som hände, säger Liza Marklund till TT Spektra.
Hon tillstår att det mycket väl kan finnas uppgifter i "Gömda" som inte stämmer med verkligheten. Samtidigt ger hon Mia ansvaret för eventuella felaktigheter.
- Det jag har skrivit är en dokumentär roman och inte journalistik. Mia står för sin historia och hon säger att hon inte ångrar någonting av det hon berättat för mig.
Vinterns hetaste debatt har handlat om Liza Marklund och den "sanna" (sedermera "baserad på en sann") historia, som hon berättar i "Gömda". Journalisten Monica Antonsson har i sin bok "Mia - Sanningen om Gömda" beskyllt Marklund för att ljuga.
Bland annat ska hon utan täckning ha pekat ut Mias plågoande, "Mannen med de svarta ögonen", som en psykiskt sjuk mördare.
Källskydd
Liza Marklund gick i svaromål, men debatten haltade eftersom hon sade sig vara förhindrad att svara på frågor på grund av det källskydd hon lovat Mia.
När Mia nu träder fram i Aftonbladet kan författaren tala fritt.
Liza Marklund har fått utstå kritik för att hon i sin bok gestaltar Mias tidigare make Luis som en norrlänning vid namn Anders, trots att han kommer från Chile.
Hon har dessutom utelämnat det faktum att Luis suttit ett år i fängelse för att ha kört över "Mannen med de svarta ögonen".
- För mig är det helt oväsentligt varifrån man kommer. Jag reflekterade aldrig över att det skulle vara fel att säga att Luis var norrlänning, han påminde mig om de män som jag växte upp med. Han var hygglig, stabil och tystlåten, säger hon.
När det gäller Luis fängelsedom hävdar Liza Marklund att hon vid tiden för bokens tillkomst inte var medveten om att han åtalats för mordförsök.
Undvika rasism
Chilenaren Luis blev en trygg norrlänning. "Mannen med de svarta ögonen", och hans vänner, kommer i verkligheten från Mellanöstern. I boken beskrivs de som araber.
- Jag försökte komma runt det på massor av sätt, just för att jag ville undvika rasistiska undertoner. Men jag fick faktiskt ge upp. Situationen kring de här männen var så speciell. De hade en otrolig sammanhållning, de var helt sysslolösa, de var vilsna och hade ett otroligt stort utanförskap. Att förklara det på något annat sätt än som det faktiskt var, alltså att de var asylsökande flyktingar, det gick inte.
Aldrig sett protokoll
Enligt "Gömda" ska "Mannen med de svarta ögonen" ha genomgått två rättspsykiatriska undersökningar. Men Liza Marklund har aldrig sett några protokoll från rättspsykiatrin.
- Nej, det har jag inte. Utan det är exakt som det är beskrivet i "Gömda". Det där är Mias minnesbild och det finns säkert fel i "Gömda". Mia kan ha missuppfattat saker eller jag kan ha missuppfattat saker. Hon har fått samtal från rättspsyk, hon är säker på det än i dag. Uppgiften om de rättspsykiatriska undersökningarna är förmodligen något jag har blandat ihop.
Hur då blandat ihop?
- Jag vet inte. Mia hävdar att det är på det sättet, att hon fick de där samtalen, men jag vet inte.
Ångrar du att du tog så grova anklagelser från Mia och placerade dem i din berättelse?
- Ja, säger Liza Marklund.
Hon suckar
- Men det är därför jag var så noggrann med att inte peka ut någon. Ingen av de inblandade är ju identifierad. Eftersom det är en roman där ingen är identifierad så spelar det inte så stor roll om det finns några felaktigheter i den.
Vilken funktion hade det i ditt romanbygge att beskriva "Mannen med de svarta ögonen" som en psykiskt sjuk mördare?
- Inte särskilt stor. Poängen är att hon (Mia) skulle få berätta om situationen som hon levde i, och som väldigt många kvinnor delar med henne. Hennes skräck var verklig, på den här tiden.
TT Spektra har utan framgång sökt Monica Antonsson för en kommentar.