Nyligen fick jag en minnesskrift över hundra år i en politisk kommunföre-
ning. Det slående var hur partiet lokalt växte fram ideellt och genom stark övertygelse. Det startades lokala avdelningar i små byar likaväl som i större samhällen. Det var lokala krafter som samlades, och senare anslöt sig till partiet. En rörelse från gräsrötterna. Småfolk, som man sa förr. Det sägs att det var svårt att finna speciellt mycket dokumentation för hundraårsskriften första 50 år, men vissa saker träder fram.
Folk samlades i tämligen stora skaror även för ett parti som inte var det största. Det fanns under många decennier inga som helst avlönade partifunktionärer. Det var frivilliga ombudsmän som cyklade runt mellan byarna, utan minsta ersättning. Det byggdes upp finmaskiga nät av lokalombud och kontaktmän. Frivilligt, utan offentliga bidrag. Administrationen fanns i kavajfickan eller i en skrivbordslåda hos någon av dessa engagerade människor. Partiet fanns "över allt", man utgick från gräsrötterna, man diskuterade och man hade en ideologisk övertygelse.

I dag ser samhället annorlunda ut. Partierna är i dag en del av staten. De lever av partistöd så att de kan ha horder av anställda funktionärer, vare sig de är i regeringsställning eller i opposition. Och därtill de heltidsanställda politikerna, som älskar att kalla sig "arvoderade", de lever inte på svältlön precis. Partierna i dag har få medlemmar, men stora kanslier och mycket pengar. Ideologisk debatt finns knappt bland de kvarvarande. Färdiga åsikter kommer uppifrån.
Folk är intresserade av politik, men de söker sig inte till partierna. Det har lett till en skev rekrytering till politiska uppdrag. Gett plats för de, vars främsta intresse är att komma sig upp, vilket medfört att ideologi ofta blivit en fasad man gömmer sig bakom, men utan djupare innehåll. Den fria debatten förs på andra ställen än i riksdag och i partier. Det visas bland annat av FRA-debatten.

Egentligen är det två saker jag ser som grundkrav på en politiker. På alla politiker.
1. Att han/hon har en genomtänkt samhällssyn, en ideologi. Inte att den är densamma som min, men att den är klar och tydlig - och genomtänkt.
2. Att han/hon lyssnar på folk och är beredd att diskutera, att ge och ta argument och fakta. Inte att vara en vindflöjel. Men att ha en öppen attityd - resonerande, utan att vara överlägsen.

Det jag inte vill se hos politiker är den nakna, råa maktkampen. När det bara är makten som gäller så är alla medel tillåtna och det finns ingen ryggrad beträffande åsikter och ideologi.
Beträffande den resonerande öppna attityden återfinner jag den i hög grad bland diskuterande bloggare på internet. I mycket högre grad än bland dagens ledande politiker. Dessa spelar teater på en scen för att imponera på passiva åskådare. De övertygar inte varandra. Men, de övertygar inte oss andra heller. Vi nöjer oss inte med att se på politisk teater. Riksdagsledamöter väljs för en valkrets, inte för ett parti. Vi vill veta vad de stå för, och att de lyssnar.