Sen förra gången jag skrev så har jag gjort många roliga saker. Bland annat så var jag och brorsan i Stockholm på konsert med Bruce Springsteen. Det blev sjätte och sjunde gången vi såg honom och bandet, och det är alltid lika magiskt. Ni tänker säkert att jag bara säger det, men det är faktiskt så. Man köar i timmar, träffar folk som har köat i flera dagar, väntar, längtar, köar lite mer, och när det drar igång är det alltid lika värt det. Varje gång. Han springer som en galning på scenen (plus att han sjunger samtidigt) i över tre timmar och levererar en musik-fest som är bättre än alla andra. Jag kommer alltid att försöka se honom när han är i Sverige, men frågan är ju hur många gånger till han besöker vårt vackra land. Han har ju faktiskt sagt att han älskar Sverige så hoppet är ju inte förlorat, men han börjar ju få några år på nacken. Däremot hade det inte varit helt fel att få se honom hemma i New Jersey. Det har jag alltid i bakhuvudet.

När vi kom hem så tog det tre dagar så kom Kajsa och Anders och hälsade på. Trevliga dagar med god mat och roliga spel. Börjar få lite sommarkänsla nu med någon dag med väldigt bra väder och varma vindar.
Kul också att VM är igång och roligt att man får en sväng till med hockey innan det är sommar på riktigt. Vore ju riktigt kul om Sverige kunde ta sig hela vägen till final, men man kanske inte ska hoppas allt för mycket.

Trevlig måndag,
/R. 

Hej igen!
Sist jag skrev så hade vi precis åkt ur SM-slutspelet, och senare blev det SM-final mellan Brynäs - AIK där AIK knep guldet. Små marginaler i hockeyns värld men det är också tjusningen. Däremot tycker jag att det är väldigt orättvist att finalen endast spelas i en match, borde minst vara bäst av tre där men om jag fick bestämma hade hela slutspelet varit bäst av fem matcher. Från kvartsfinal till final. Men nu får jag ju inte bestämma, om just det i alla fall.

Sen kom VM-truppen och jag var inte med. Väldigt tråkigt eftersom VM spelades i Ottawa denna gång och det hade varit väldigt roligt att få delta, men det blir inte alltid som man har tänkt och därför började försäsongen tidigt i år. Istället för att åka på VM så åkte jag till Star och tog hjälp av Jocke för att förbättra mig fysiskt. Så bästa Jocke har gjort ett bra (och hårt) program till mig och det tackar jag ödmjukast för.

Sitter lite och funderar vad jag ska skriva, men det känns oundvikligt att inte fortsätta på hockeyspåret. Årets SM-final för herrar är ju magisk. Norrland är bäst helt enkelt. Är ganska jobbigt för mig just nu (poor me), eftersom att min brorsa alltid har hejat på Luleå så har jag gjort det, men nu bor min pojkvän i Skellefteå och spelar för klubben. Så han har ju satt lite press på mig. Lixom - "säg att du hejar på Skellefteå annars samlar jag all disk tills du kommer också får du diska." Typ. Fast ändå inte. Jag har valt att heja på Skellefteå och det har jag faktiskt gjort under hela säsongen. Min brorsa är inte så glad på mig men då brukar jag säga: "Det är bara ett spel." Fast när det väl är match så är det väldigt mycket allvar. Jag vet fortfarande inte hur det går till, att man blir helt till sig över en lek.

Några ord om tidernas bästa serie.
Game of Thrones har börjat om och det har hunnit komma ut tre avsnitt. Serien är magisk, ser ni den inte - erkänn det inte, börja bara se den.

Imorgon ska vi för första gången på tre år, åka till fjällen. Det är galet hur mycket jag längtar. Det ska verkligen bli kul! Ska försöka leverera några bilder när jag kommit hem.

Nu ska jag äta kvällsmat!
Puss och kram,
/R.

Det är lite svårt att beskriva känslan när det är över innan man ens har hunnit blinka. Innan man ens har fått chansen att visa sig. Bevisa sig. Men "good things don't end unless they end badly" och jag antar att det är sant. Går man inte hela vägen och vinner SM-guld så kommer man alltid förlora sista matchen på säsongen och det är alltid lika tråkigt. Kanske är det lite för tidigt för mig att egentligen skriva ett sånt här inlägg men jag känner att jag vill. Även med några dagars perspektiv på saken så är det fortfarande med en suck jag svarar på frågan hur det känns. Utgången av den här säsongen blev absolut inte som planerat. Men sån är hockeyn; dramatisk, spännande, fantastisk, orättvis, oförutsägbar och så mycket mer. Men det visste vi spelare och ledare när vi gav oss in i leken och då får vi leken tåla. Vi biter i det sjukt sura äpplet och kommer tillbaka nästa år starkare än någonsin.

Däremot älskar jag vårt lag och alla som jobbar kring oss. Jag är väldigt stolt att få vara kapten i det mest underbara lag någonsin. Vi har några stockholmare men de tillhör oss, och norrlänningar är bäst. Så är det bara. Jag ville bara passa på att skriva lite kring lagets slut på säsongen medan det är färska känslor och berättar för er att nästa säsong kommer bli ännu bättre. Och jag hoppas att Piteå fortsätter att ställa upp med det fina publikstöd som vi alltid har, och de 818 personer som stöttade oss i kvartsfinalen hemma ska ha ett extra tack!

PHC har tagit sig till Kvalserien till Allsvenskan och det är riktigt roligt. Innebär att isen blir kvar ändå in i april på LF Arena! Dagens match mot Björklöven var mycket spännande och grabbarna kämpade med stort hjärta. Sånt man vill se och jag ser fram emot spännande och roliga matcher kommande veckorna!
 
Idag somnade jag på bron i solen efter lunch. Våren har börjat komma och det är hur mysigt som helst när solen värmer och fåglarna kvittrar. Vårvintern är lovely.

Peace and love,
/R.

Hej måndag!

Igår kväll när jag la mig fick jag ställa om alarmet från 10.00 till 7.00. Då kände jag att helgen hade gått alldeles för fort, den lediga helgen. Men skön har den varit! En riktigt fredagskväll med alla familjemedlemmar och en lördag med Agnes nere på isen med massa söta barn, vädret var toppen och det var roligt! Efter det hann jag se en period av Piteås krossmatch mot Sollefteå, sen åkte jag till Skellefteå och bytte LF Arena mot Skellefteå Kraft Arena, där det också blev vinst! Efter matchen skulle vi se filmen Seven men jag somnade så jag måste se klart den någon dag.

På söndagsmorgonen gjorde jag frukost åt Carl och när han åkte till samlingen sov jag en timme till. Sen till matchen kom mamma, pappa och bror och kollade. Kopparhallen minsann. Magisk hall ju. Kallt och ståplats, precis som det ska vara! Matchen slutade desto tråkigare med förlust efter förlängning. Men chansen finns fortfarande och hoppet är ju det sista som överger människan så vi håller tummarna!

Nu väntar en ny vecka med tuffa träningar och på tisdag får vi veta vilka Brynäs väljer och vilka Linköping får. Vi välkomnar båda lagen till LF Arena nästa torsdag den 7e mars, och förstås alla ni läsare och era vänner. Hoppas verkligen att vi ses där!

Ha en trevlig dag!
Kram,
/R.

Fjortonde februari är det idag. Jag tycker verkligen att tiden går så sjukt fort. Vi har tre matcher kvar innan slutspelet drar igång, det har gått en och en halv månad på det nya året och man hinner bara säga ordet påsk så är det påsk. Man hinner ju knappt med själv, men det kanske är meningen!

Idag är det alla hjärtans dag, en riktigt fin dag. Jag är så glad att jag har så många fina människor runt omkring mig. Jag skulle vilja ge ett extra stort hjärta till min brorsa. Det finns ingen bättre brorsa i hela världen! Vi gör så mycket vi kan tillsammans, allt från att spela spel till att stå i kön till Bruce-konserter. I ur och skur. Love you!

_____

Till helgen kommer Linköping och HV 71 på besök i LF Arena, jag hoppas att ni kommer och stöttar oss. Lördag är det Linköping 13.00 och söndag är det HV 71 12.00! Ta med en kompis eller två, få helgunderhållning i några timmar och fika hembakat!

Extra mycket kärlek idag,
/R.

Gametime!

Idag är det äntligen fredag och imorgon bär det iväg på säsongen sista bortamatcher före slutspelet. I onsdags hade vi hemmamatch mot Modo och jag åkte på en förkylning med feber så jag kunde inte spela. Idag känns det bättre och febern är borta så hoppas verkligen kunna spela i helgen.

I måndags kom vi hem från landslagsturneringen i Finland. Från Helsingfors låg stället vi spelade på, nästan fem timmar in i skogen. Inte ett skämt. Det var inte speciellt mycket publik på matcherna heller. Men på söndagen spelade vi mot Finland i Imatra och den hallen var väldigt fin och det var ungefär 800 personer i publiken så det var mer tryck där. Mycket roligare! Dessutom vann vi mot Finland med 2-0 och vann hela turneringen, vilket var väldigt roligt!

Innan vi åkte tyckte jag att det skulle bli roligt att åka till Finland och inte behöva åka till Vierumäki, men det kändes nästan som att det här stället låg ännu mer avlägset. Däremot var maten godare på det här stället, och internet fungerade nästan överallt. Så det var toppen! Stället (som jag glömt namnet på, typ Tanhuvaara eller något) låg 8 mil från ryska gränsen. Då förstår ni att vi var typ långt borta. Men det är ju ändå ganska häftigt, man kommer ju inte åka dit igen på semester. Även fast det fanns ett skidspår för längdskidor, så pappa vill säkert åka dit. Men då följer jag faktiskt inte med. Sorry.

Jag bodde med Johanna Fällman. Det var grymt kul eftersom jag inte träffat henne på jättelänge. Alldeles för länge. Så vi hade väldigt roligt som vanligt, och hon är ju från Luleå, så hon förstår sig på mig och min humor. Du är grym Fällman och jag hoppas att du kommit fram till Grand Forks nu.

Nu ska jag försöka bli ännu mer frisk, typ friskast. Så ska ta ett till glas honungsvatten och bara ta det lugnt.

Ha en bra fredag och alla Pitebor hemma håller tummarna för oss i helgen!
Och alla Pitebor som bor i Stockholm, kom och heja på oss lördag och söndag. 

Love,
/R. 

Oj så skönt det var att vakna idag, inte bara för att jag fick vakna i Skellefteå utan också för att vi vann mot Leksand och är nu 3 poäng rikare och ett steg närmare slutspelet.

Vi har ju den fantastiska förmånen att få flyga till de flesta av våra matcher, men till Brynäs/Leksand-helgen åker vi buss. Resan ner började i fredags och den går alltid fortare än hemresan, för då är man förväntansfull och har två matcher framför sig.
I lördags åkte vi på en 8-0-förlust mot Brynäs men igår tog vi revansch och visade vårt sanna jag mot Leksand. Det var en jämn match som det alltid är mot Leksand. Men jag tycker att i slutändan förtjänade vi segern. Vi jobbade som ett lag hela matchen och ingen gav upp. Lördagens match var lite motsatsen, vi lät oss påverkas av domarens beslut och när målen rullade in så hjälpte vi inte varandra och Anna i målet hade inte mycket hjälp. Men som sagt så tog vi tag i saken på söndag, vände blad och bestämde oss för att vinna. Ingen vill ju åka 11 timmar i buss utan en enda poäng. Vilket vi var överens om och så fick det bli!

Nästa helg är det hemmamatcher! Serien vänder så vi möter Brynäs och Leksand igen och det kommer bli tuffa matcher. Vi hoppas dock att publiken kommer så vi får börja känna på slutspelskänslan redan nu.

Idag har jag en otroligt skön dag i Skellefteå. Sovmorgon, promenad, soffhäng och Game of Thrones. Lite senare ska jag ta bussen hem och träna med bästa laget.

Hoppas ni har haft en bra helg och att vi ses i LF Arena nästa helg!
Kram,
/R.

Förra året den här dagen började är 2012. Det är ganska likt som det var då; vitt på marken, vi hade biljetter till Bruce-konsert kommande sommar osv. Skillnaden är att nu måste man komma ihåg att skriva 2013.
Förra året i januari var jag nöjd. Mest nöjd för att det gick bra för laget, MSSK/Piteå. Vilket jag hade rätt att vara då vi några månader senare nådde en semifinal i slutspelet. 1700 personer på läktaren var något som vi aldrig hade upplevt och tyckte var otroligt häftigt. Vi gör det gärna igen, tillsammans med er. Just eftersom vi aldrig hade haft så mycket publik på någon match så fick vi för en kväll förstå hur det känns att ha en extra spelare i just publiken. Avundas nu ännu mer de spelare som får uppleva det (och då i ännu större utsträckning än 1700 personer) i varenda match.

Efter det roliga slutspelet var sista etappen i hockeysäsongen VM i Burlington, USA. Tycker om USA mer och mer nu men det är ju jobbigt när man ska skypea. För när tiden är rätt för en själv så ska den andra sova. Jaja, sånt får man ta.
När jag efter det kom hem så fick man ett välförtjänt sommarlov. Fick spendera mer tid med min fina pojkvän och det började bli ljust mest hela natten. Kan vara skönt när man har varit instängd i vintermörkret en längre tid. Åkte utomlands med mamma sista veckan i maj, bodde högst upp i hotellet med havsutsikt och bara njöt i en vecka. Blev lite brun inför bröllopsfesten i slutet av juni. Tack vare ett hemligt bröllop så fick vi alltså ta oss till Vänersborg för att fira kusin Figge och Julia under midsommarhelgen. Hur mysigt som helst, en hel helg med bara familj, släkt, hotell och god mat.
Efter det fick vi mysa hemma i Piteå tills det blev dags att hyra en husbil. Inte vilken som helst heller, typ den största. Tänk er en stor husbil också lite större. Typ så! Jag körde inte bara så att ni vet. Jag tänker faktiskt inte berätta allt som hände på vägen. Men det var ett äventyr och en upplevelse jag inte kommer att glömma. Vår slutdestination var Göteborg och Bruce-konserterna. Men vi mellanlandade två gånger och andra gången i Karlstad där jag och brorsan fick se The dark Knight rises. Kändes galet att gå på bio där, men vad gör man inte för en sån film.
Väl framme i Göteborg fick vi två underbara men olika kvällar med Bruce Springsteen och hans band. Andra konserten ville man aldrig skulle ta slut (inte första heller) men det tar ju slut, till slut. Att vi ska se honom igen i maj gör ju att det känns oerhört mycket bättre i hjärtat.

Under hösten har det känts som att jag blivit halvt Skelleftebo (skämt). Nej men det har blivit många resor dit, men bara för goda saker! Carls lägenhet har blivit hur fin som helst och jag älskar att vara där, fixa och greja, laga mat osv. Årets läskigaste inträffade ju dock bara för någon månad sedan när vi krockade med bussen på väg till Skellefteå. Jag skrev om det i något tidigare inlägg, men det var verkligen läskigt. Min rädsla är inte borta än men jag har åkt buss efter det.
December, jul. Älskade månad! Nästan den bästa månaden på året. Jag har haft en otroligt bra jul, oerhört lugn och jag har fått spendera tid med de jag tycker om mest. Jag älskar att vakna på morgonen och se att det ligger snö på taket, och sen få väcka Carl som säger att han vill sova mer (nejdå han är duktig på att stiga upp). Man känner lixom att det är jul. Kallt har det varit, men så ska det vara om man bor i Norrbotten, det är charmen.

Nu har jag beskrivit mitt år med ord, i alla fall det mesta. Det har varit ett grymt år och jag hoppas att 2013 blir minst lika bra!
Min sista hälsning går till min Carl, du är absolut bäst! <3

Gott nytt!
/R.