För två år sedan befann vi oss på Londons gator när vi läste att Clarence Clemons hade gått bort. Jag minns det så väl, vi var inne på ett McDonalds och det var bara för att få internet. Big Man var borta och nu fanns endast minnet av honom kvar. Däremot så är det bara fina minnen, underbara minnen som finns av den mannen. Bruce alla anekdoter om CC och om hur han träffade honom. Hur det blev 'change' när 'Big Man joined the band'. Framför allt minnet av hur han spelade saxofon som absolut ingen annan kunde. Om hur han de sista åren hade en mäktig kungatron på scen där han satt och blickade ut över alla folkhav till publiker. Och hur han då och då magiskt tog några tunga steg upp och drämde av solot i Jungleland som om han fortfarande vore ung. Fattades inga fel. Jag fick i alla fall höra solot live med honom. Och då fick jag gåshud. Men det är såna minnen som man aldrig glömmer. Det är sånt som gör att man står i kö hur länge som helst för att få uppleva. Köandet är kort i jämförelse med hur länge man minns det sen. Alla som inte var där den där kvällen, fick aldrig höra honom spela solot en sista gång. Men det fick vi.

Nu är det Jake Clemons som tagit över taktpinnen. Jag har även hört honom spela det, både en och två gånger. Även det var fantastisk. Men på ett annat sätt. Idag hyllar vi Clarence för den fantastiska saxofonist, och framför allt människa han var.

Den bästa helgen på länge med både brorsan och Carl hemma :) I fredags bakade jag ett mästerverk till tårta som även smakade mumma och på lördagen fick vi äta av den när det var brorsans födelsedag. På lördagkväll hade vi bokat bord på Järnspisen och då var också Carl med. Maten var helt suverän och alla var nöjda med både varmrätt och efterrätt. Det var en supermysig både dag och kväll och man behövde verkligen inte bli besviken för maten var guld!

Under helgen har vi också fixat med vår present till min moster som fyllt 60 år. Lördag om två veckor åker vi till Frankrike och sammanstrålar med hennes familj där och då ska vi ge henne den här presenten! Tyvärr kan jag inte berätta vad det är eftersom att Rigmor brukar läsa min blogg. Hehe. Men när vi har gett henne den kan jag absolut skriva vad hon tyckte! Och på tal om Frankrike så är det verkligen inte länge kvar nu. Vi bokade resan i december och nu är det alltså mindre än två veckor kvar! Längtar grymt mycket. Ska bli så roligt att träffa alla, Rigmor, Gunnar och Siri och Alex.

Den här veckan blir min sista jobbvecka före jag förhoppningsvis blir pluggis igen om jag kommer in på programmet i Luleå. Programmet heter Hälsovägledning med inriktning hälsopromotion, och jag tycker bara att det känns mer och mer rätt för mig så jag hoppas verkligen att jag kommer in. Det får man ju veta i mitten av juli så det är bara att hålla tummarna och hoppas! Men i veckan så jobbar jag måndag, sen åker jag och mamma till Göteborg för en blixtvisit till min doktor och få mycket information på lite tid. Ska däremot bli väldigt roligt, ser faktiskt väldigt mycket fram emot det även om det blir en väldigt tidig morgon och en sen kväll på tisdag. Men det är värt det! På onsdag ska jag göra mitt cykeltest och på torsdag blir sista jobbdagen som sagt var. På fredag är det midsommarafton och den ska jag och Carl spendera på deras stuga på Vargön, blir supermysigt och förhoppningsvis bra väder.

Jag hoppas att ni läst om våra värvningar, Elin Holmlöv och Pernilla Winberg. Känns ju hur kul som helst med dessa två superspelare som förstärkning till vårt underbara lag. Elin var här och hälsade på en dag och tyckte verkligen om staden, hallen och allt runt omkring. Det är så roligt när folk utifrån uppskattar vår stad, och jag måste säga att jag tycker verkligen också om Piteå.

Nu har mamma gjort rabarberkräm, på egna rabarber från landet, till kvällsmat, vem kan säga nej till det lixom? Så jag ska gå ner och äta kvällsmat och sedan krypa till kojs för att påbörja sista veckan innan semestern.

Trevlig söndag!
/R. 

Sen förra gången jag skrev så har jag gjort många roliga saker. Bland annat så var jag och brorsan i Stockholm på konsert med Bruce Springsteen. Det blev sjätte och sjunde gången vi såg honom och bandet, och det är alltid lika magiskt. Ni tänker säkert att jag bara säger det, men det är faktiskt så. Man köar i timmar, träffar folk som har köat i flera dagar, väntar, längtar, köar lite mer, och när det drar igång är det alltid lika värt det. Varje gång. Han springer som en galning på scenen (plus att han sjunger samtidigt) i över tre timmar och levererar en musik-fest som är bättre än alla andra. Jag kommer alltid att försöka se honom när han är i Sverige, men frågan är ju hur många gånger till han besöker vårt vackra land. Han har ju faktiskt sagt att han älskar Sverige så hoppet är ju inte förlorat, men han börjar ju få några år på nacken. Däremot hade det inte varit helt fel att få se honom hemma i New Jersey. Det har jag alltid i bakhuvudet.

När vi kom hem så tog det tre dagar så kom Kajsa och Anders och hälsade på. Trevliga dagar med god mat och roliga spel. Börjar få lite sommarkänsla nu med någon dag med väldigt bra väder och varma vindar.
Kul också att VM är igång och roligt att man får en sväng till med hockey innan det är sommar på riktigt. Vore ju riktigt kul om Sverige kunde ta sig hela vägen till final, men man kanske inte ska hoppas allt för mycket.

Trevlig måndag,
/R. 

Hej igen!
Sist jag skrev så hade vi precis åkt ur SM-slutspelet, och senare blev det SM-final mellan Brynäs - AIK där AIK knep guldet. Små marginaler i hockeyns värld men det är också tjusningen. Däremot tycker jag att det är väldigt orättvist att finalen endast spelas i en match, borde minst vara bäst av tre där men om jag fick bestämma hade hela slutspelet varit bäst av fem matcher. Från kvartsfinal till final. Men nu får jag ju inte bestämma, om just det i alla fall.

Sen kom VM-truppen och jag var inte med. Väldigt tråkigt eftersom VM spelades i Ottawa denna gång och det hade varit väldigt roligt att få delta, men det blir inte alltid som man har tänkt och därför började försäsongen tidigt i år. Istället för att åka på VM så åkte jag till Star och tog hjälp av Jocke för att förbättra mig fysiskt. Så bästa Jocke har gjort ett bra (och hårt) program till mig och det tackar jag ödmjukast för.

Sitter lite och funderar vad jag ska skriva, men det känns oundvikligt att inte fortsätta på hockeyspåret. Årets SM-final för herrar är ju magisk. Norrland är bäst helt enkelt. Är ganska jobbigt för mig just nu (poor me), eftersom att min brorsa alltid har hejat på Luleå så har jag gjort det, men nu bor min pojkvän i Skellefteå och spelar för klubben. Så han har ju satt lite press på mig. Lixom - "säg att du hejar på Skellefteå annars samlar jag all disk tills du kommer också får du diska." Typ. Fast ändå inte. Jag har valt att heja på Skellefteå och det har jag faktiskt gjort under hela säsongen. Min brorsa är inte så glad på mig men då brukar jag säga: "Det är bara ett spel." Fast när det väl är match så är det väldigt mycket allvar. Jag vet fortfarande inte hur det går till, att man blir helt till sig över en lek.

Några ord om tidernas bästa serie.
Game of Thrones har börjat om och det har hunnit komma ut tre avsnitt. Serien är magisk, ser ni den inte - erkänn det inte, börja bara se den.

Imorgon ska vi för första gången på tre år, åka till fjällen. Det är galet hur mycket jag längtar. Det ska verkligen bli kul! Ska försöka leverera några bilder när jag kommit hem.

Nu ska jag äta kvällsmat!
Puss och kram,
/R.

Det är lite svårt att beskriva känslan när det är över innan man ens har hunnit blinka. Innan man ens har fått chansen att visa sig. Bevisa sig. Men "good things don't end unless they end badly" och jag antar att det är sant. Går man inte hela vägen och vinner SM-guld så kommer man alltid förlora sista matchen på säsongen och det är alltid lika tråkigt. Kanske är det lite för tidigt för mig att egentligen skriva ett sånt här inlägg men jag känner att jag vill. Även med några dagars perspektiv på saken så är det fortfarande med en suck jag svarar på frågan hur det känns. Utgången av den här säsongen blev absolut inte som planerat. Men sån är hockeyn; dramatisk, spännande, fantastisk, orättvis, oförutsägbar och så mycket mer. Men det visste vi spelare och ledare när vi gav oss in i leken och då får vi leken tåla. Vi biter i det sjukt sura äpplet och kommer tillbaka nästa år starkare än någonsin.

Däremot älskar jag vårt lag och alla som jobbar kring oss. Jag är väldigt stolt att få vara kapten i det mest underbara lag någonsin. Vi har några stockholmare men de tillhör oss, och norrlänningar är bäst. Så är det bara. Jag ville bara passa på att skriva lite kring lagets slut på säsongen medan det är färska känslor och berättar för er att nästa säsong kommer bli ännu bättre. Och jag hoppas att Piteå fortsätter att ställa upp med det fina publikstöd som vi alltid har, och de 818 personer som stöttade oss i kvartsfinalen hemma ska ha ett extra tack!

PHC har tagit sig till Kvalserien till Allsvenskan och det är riktigt roligt. Innebär att isen blir kvar ändå in i april på LF Arena! Dagens match mot Björklöven var mycket spännande och grabbarna kämpade med stort hjärta. Sånt man vill se och jag ser fram emot spännande och roliga matcher kommande veckorna!
 
Idag somnade jag på bron i solen efter lunch. Våren har börjat komma och det är hur mysigt som helst när solen värmer och fåglarna kvittrar. Vårvintern är lovely.

Peace and love,
/R.

Hej måndag!

Igår kväll när jag la mig fick jag ställa om alarmet från 10.00 till 7.00. Då kände jag att helgen hade gått alldeles för fort, den lediga helgen. Men skön har den varit! En riktigt fredagskväll med alla familjemedlemmar och en lördag med Agnes nere på isen med massa söta barn, vädret var toppen och det var roligt! Efter det hann jag se en period av Piteås krossmatch mot Sollefteå, sen åkte jag till Skellefteå och bytte LF Arena mot Skellefteå Kraft Arena, där det också blev vinst! Efter matchen skulle vi se filmen Seven men jag somnade så jag måste se klart den någon dag.

På söndagsmorgonen gjorde jag frukost åt Carl och när han åkte till samlingen sov jag en timme till. Sen till matchen kom mamma, pappa och bror och kollade. Kopparhallen minsann. Magisk hall ju. Kallt och ståplats, precis som det ska vara! Matchen slutade desto tråkigare med förlust efter förlängning. Men chansen finns fortfarande och hoppet är ju det sista som överger människan så vi håller tummarna!

Nu väntar en ny vecka med tuffa träningar och på tisdag får vi veta vilka Brynäs väljer och vilka Linköping får. Vi välkomnar båda lagen till LF Arena nästa torsdag den 7e mars, och förstås alla ni läsare och era vänner. Hoppas verkligen att vi ses där!

Ha en trevlig dag!
Kram,
/R.

Fjortonde februari är det idag. Jag tycker verkligen att tiden går så sjukt fort. Vi har tre matcher kvar innan slutspelet drar igång, det har gått en och en halv månad på det nya året och man hinner bara säga ordet påsk så är det påsk. Man hinner ju knappt med själv, men det kanske är meningen!

Idag är det alla hjärtans dag, en riktigt fin dag. Jag är så glad att jag har så många fina människor runt omkring mig. Jag skulle vilja ge ett extra stort hjärta till min brorsa. Det finns ingen bättre brorsa i hela världen! Vi gör så mycket vi kan tillsammans, allt från att spela spel till att stå i kön till Bruce-konserter. I ur och skur. Love you!

_____

Till helgen kommer Linköping och HV 71 på besök i LF Arena, jag hoppas att ni kommer och stöttar oss. Lördag är det Linköping 13.00 och söndag är det HV 71 12.00! Ta med en kompis eller två, få helgunderhållning i några timmar och fika hembakat!

Extra mycket kärlek idag,
/R.

Gametime!

Idag är det äntligen fredag och imorgon bär det iväg på säsongen sista bortamatcher före slutspelet. I onsdags hade vi hemmamatch mot Modo och jag åkte på en förkylning med feber så jag kunde inte spela. Idag känns det bättre och febern är borta så hoppas verkligen kunna spela i helgen.

I måndags kom vi hem från landslagsturneringen i Finland. Från Helsingfors låg stället vi spelade på, nästan fem timmar in i skogen. Inte ett skämt. Det var inte speciellt mycket publik på matcherna heller. Men på söndagen spelade vi mot Finland i Imatra och den hallen var väldigt fin och det var ungefär 800 personer i publiken så det var mer tryck där. Mycket roligare! Dessutom vann vi mot Finland med 2-0 och vann hela turneringen, vilket var väldigt roligt!

Innan vi åkte tyckte jag att det skulle bli roligt att åka till Finland och inte behöva åka till Vierumäki, men det kändes nästan som att det här stället låg ännu mer avlägset. Däremot var maten godare på det här stället, och internet fungerade nästan överallt. Så det var toppen! Stället (som jag glömt namnet på, typ Tanhuvaara eller något) låg 8 mil från ryska gränsen. Då förstår ni att vi var typ långt borta. Men det är ju ändå ganska häftigt, man kommer ju inte åka dit igen på semester. Även fast det fanns ett skidspår för längdskidor, så pappa vill säkert åka dit. Men då följer jag faktiskt inte med. Sorry.

Jag bodde med Johanna Fällman. Det var grymt kul eftersom jag inte träffat henne på jättelänge. Alldeles för länge. Så vi hade väldigt roligt som vanligt, och hon är ju från Luleå, så hon förstår sig på mig och min humor. Du är grym Fällman och jag hoppas att du kommit fram till Grand Forks nu.

Nu ska jag försöka bli ännu mer frisk, typ friskast. Så ska ta ett till glas honungsvatten och bara ta det lugnt.

Ha en bra fredag och alla Pitebor hemma håller tummarna för oss i helgen!
Och alla Pitebor som bor i Stockholm, kom och heja på oss lördag och söndag. 

Love,
/R.