Ett av norra sidan på Nya Zeelands främsta aktivieteter är utan tvekan forsränning. Då vi förra veckan passerade det lilla samhället River Valley med vår buss planerades en forsränning tidigt in. Precis som namnet avslöjar låg River Valley insprängt mellan några höga kullar och mobiltäckningen var noll. Förutom en golfbana med fåren som publik på sjunde hålet var värdshuset som även agerade vandrarhem byns enda tillhåll. Höstkylan har definitivt kommit till Nya Zeeland vilket gjorde natten med ett fönster som inte gick att stänga till en frostig historia. Det slutade med att vi alla sov inlindade med kläderna på i våra sovsäckar och frös.

Följande morgon var det ändå dags för huvudaktiviteten, forsränning. Jag och Gabriel slog oss samman med våra nyfunna vänner Sam från England och danskorna Annie och Maria. Vår guide hette Matt och kom från Australien. Vi fick börja med att känna på utrustningen och hitta timingen i vårt arbete. Det var inga problem och vi kunde snabbt rinna ner för forsen i ett rasande tempo. Det första riktiga "hindret" var ett vattenfall som vi skulle surfa på. Annie från Danmark fick uppgiften att kliva längst fram och känna på vattnet. Dessvärre missuppfattade hon Matts direktiv och hoppade istället i. Resultatet blev en blödande näsa och en plats i River Valleys historieböcker som den förste som missuppfattat uppgiften på sådant sätt. Kul incident för oss andra.

Resten av forsränningen fortgick i ett rasande tempo. Förutom vassa stenar och porlande vattenfall fick vi paddla ner för stup på två meter och hoppa från klippor på sju meter. Sammantaget var det en otrolig förmiddag jag gärna skulle göra om. Här nedan finner ni lite bilder från förmiddagen.

Vi har nu landat i Nya Zeeland och hunnit lämna Auckland för ett liv i en turistbuss fulladdad med britter och skandinaver. Dante från Karlifornien är den som sticker ut i gruppen med sin nationalitet. Det är främst Dante och Sam från Devonshire som vi umgåtts med senaste dagarna. Vi reser med Kiwi Experience som är ett bussbolag som fraktat resenärer sedan 80-talet. 

Vårt första stopp på resan låg bara en timme söder om Auckland. Hot Water Beach har precis som namnet avslöjar hett vatten dolt under marken. Det är just nu höst i Nya Zeeland och precis som i Sverige kan dagarna då vara rätt varma medan kvällarna är iskalla. På kvällen begav vi oss ner hela gruppen för att gräva upp det varma vattnet med spadar och ficklampor och göra små pooler av dem. En behaglig upplevelse efter någon timmes slit.

Redan följande morgon packade vi in oss i turistbussen som den skolklassen vi kan se ut som i betraktarens öga och rörde oss mot resan nästa stopp, Waitomo. Waitomo är känt för sina grottor. Efter ett kort stopp med hela gruppen fick vi chansen att för 95 dollar (ca: 560 kr) gå ner i en av grottorna med Black Water Rafting. Totalt blev vi tio personer som spenderade nästan två fuktiga timmar under jord. Utrustade med hjälmar, våtdräkter, speciella skor och annat tog vi oss fram via vattenfall och halkiga stenar. 

En av resans bästa uppelevelser som dessvärre inte gick att dokumentera i bilder.

Idag har vi anlänt till ännu en ny ort. Ratorua är på många sätt likt Piteå med sin speciella lukt. Här finns det massor med aktiviteter om man har pengar och tid. Vi spenderade två timmar uppe i en asfalterad skidbacke med lådbilar. Givetvis blev det en tävling av det och Gabriel kunde försvara landshedern genom att slå britterna.

Imorgon beger vi oss mot Taupo där det äntligen blir dags för lite fallskärmshoppning. Från femton tusen fots höjd ska vi slänga oss rakt ut från ett flygplan ovanför molnen. Ett förrhoppningsvis cool upplevelse samtidigt som man ser döden i vitögat.

På återseende, hoppas jag.

//Optimisten Gustaf

Vi har nu nått vår slutdestination i Australien med vår campervan. Cairns är den största staden när man når norra Queensland längs östkusten. Idag är det "Good Friday" här i Australien som är precis som långfredag i Sverige. Alla affärer och restauranger är stängda. Baren här på vårt hostel är öppen, men all dryck måste köpas med mat. Till skillnad mot i Sverige är det lag här. Påsken är en högtid som är väldigt stor här. Redan i februari/mars dök de första påskäggen upp i den del av matvarubutiken som är helt vikt åt påskgodis. Mycket intressant.

Förutom att Cairns känns som ett naturligt slutmål för många (även för oss) så är det också den stad det är enklast och bäst att nå stora barriärrevet ifrån. Givetvis var vi tvungen utforska det. I söndags tog vi därför en dagstur med Reef Experince. Redan kvart över sju på morgonen stod en minibuss utanför vår reception redo att plocka upp mig och Gabriel. Jesper fick en varm nudelskål över sig i Airlie Beach och får därför skjuta upp sitt premiärdyk i Australien.

De tre tjejerna från Västerås (Sofia, Kristina och Bianca) följde också med på dagsturen och totalt var vi ungefär tjugo personer på båten. Några av deltagarna hade redan dykcertifikat, men de flesta gjorde det för första gången precis som oss. Första intro-dyket som det heter ingick i priset och avklarades innan lunch. Ville man sedan ta ytterligare ett kostade det extra.

Medan vi funderade på om det var värt 55 dollar (ca: 360 kr) så slängde båtens svenske kock Simon ihop en BBQ-lunch som var den bästa vi ätit sedan vi kom hit. Burgare, grillade grönsaker, färskt bröd, färsk frukt och sallader fyllde våra hungriga magar.

Efter lunch blev det dags för dyk nummer två för mig, Gabriel och Kristina. Första dyket var på tio minuter och det andra på trettio minuter vilket verkligen kändes. Under det andra dyket oroade man sig inte lika mycket för andningen och kunde slappna av på ett annat sätt. Vi fick då se bland annat en haj, en stor sköldpadda och hela rolluppsättningen i disneyfilmen "Hitta Nemo".

En grym upplevelse som vi gärna skulle göra om i framtiden fast då med eget certifikat. Bilderna har Kristina Östman tagit med sin fina undervattenskamera. Allt beröm och tacksamhet till henne!

Vi har precis kommit tillbaka till Airlie beach, trettio mil från vår slutdestination på östkusten, efter några dagar på en segelbåt i Whitsunday. Whitsunday kallas den kända ö-grupp som ligger precis utanför Airlie Beach. Vi var borta i totalt tre dagar och sov två nätter i sängar under däck. Bilder och mer utförliga reflektioner från utflykten kommer då minneskort är redo och händelser sjunkit in.

Förutom den här bloggen skriver jag även krönikor för undomssidorna i tidningen och ett av de första ämnen som jag avhandlade var italienska resenärers utsvängningar i vandrarhemmets gemensamma kök. Nu har vi precis två månader av hostelkök på vårt samvete och det är dags att steg för steg gå igenom hur en vanlig måltid lagas.

Mataffären

För att överhuvudtaget kunna laga mat och slippa äta ute behövs en matvaruaffär. Här i Australien finns det tre stora kedjor: Aldi, Coles och Woolworths. Det är ofta billigast att handla hos dessa, men de ligger också utanför. Oftast tar vi då bilen till stormarknaderna för inhandling av diverse råvaror. Här i Harvey Bay hade vi tur nog att ha en matvarubutik dörr-i-dörr med vårt hostel.

Arbetsfördelning

Även om jag har en kockutbildning så hjälps vi alltid åt att laga mat. Vid enkla rätter som pasta med tillbehör brukar fördelning sluta med att två lagar mat och två diskar. På så sätt går en måltid nästan smidigare än ute på restaurang. Här är det Jesper som hjälper till att packa upp ur vår kylbag.

Dagens meny

En vanlig lunch brukar ofta bli någon form av pastarätt. Förutom att det ofta är billigt så går det snabbt och är gott. Rätten för dagen blev en burk Alfredos pastasås, makaroner och riven ost. Här uppradade tillsammans.

Gabbe säger till vattnet att börja koka omedelbart.

Hälla lite pasta i det kokande vattnet.

En sådan här finns ofta på de flesta hostel vi besökt i Australien. Det är ett skåp där man kan hämta kokande vatten i från. Väldigt smidigt och skyndar ofta på sega spisplattor.

Kylarna

Så här förvaras alla backpackers matpåsar, i kylar med glasdörrar. Förvånandsvärt lite har försvunnit med tanke på att alla påsar saknar lås. Notera skylten längst ner med "FREE SHELF". Det är produkter som andra resenärer ger bort gratis för att de inte är i behov av det själva.

Om det går åt pipan med matlagningen..

Tio minuter från det att makaronerna hälldes ner i kastrullen är det klart. Allt rörs samman och man kan lämna vidare kastrullen till någon som behöver den bättre. Det är ofta krig om pannorna och man får ofta skynda på för att inte reta någon redan hungrig.

Gott med mat!

E

Efter maten måste man alltid se till att diska. Om man glömmer det finns det tur att skyltar påminner en.

Ungefär så här ser det ut att laga mat på hostel. Hoppas det gett er en liten inblick i denna speciella värld som bygger på tålamod. Även om det ibland är lite rörigt när trettio personer ska laga middag samtidigt så är det väldigt kul och en av charmen med att resa.

//Gustaf

Vilket ställe i Australien är bättre att lära sig surfa på än Surfers paradise? Staden eller orten kring Gold Coast har det passande namnet för surfing och under vår sista riktiga dag där tog vi alla en lektion. Det var två timmar som gick blixtsnabbt vilket i sig är ett rätt bra tecken då man ofta haft kul då. Först fick vi lära oss grunderna som att bära surfbrädan och hur man för den i vattnet. När vi lärt oss det var det huvudnumret – lära sig stå på brädan.

Precis som så mycket annat ser det enklare ut än det i själva verket är att surfa. Förutom att komma rätt i en bra våg och få bra fart måste man relativt fort ställa sig upp och få balans. För min del var det oftast någon del som misslyckades. När det var tio minuter kvar på lektionen så kom jag tillslut upp på en våg och gled på den i ungefär fyra sekunder. Lyckan var totalt och benen skrek av mjölksyra. Träningsvärken satt i några dagar efteråt, men snarare som ett fint minne.

Gabbe var som vanligt taggad till tårna för lite aktiviteter.

Vi surfade med den föredetta världsmästaren, Cheyne Horan, surfskola.

Lena och Andrea från Malmberget slöt upp.

Under helgen gjorde vi vårt sista riktiga besök i en större stad. Brisbane är med sina två miljoner innevånare en rätt bortglömd stad i skuggan av Sydney och Melbourne. Reser man längs östkusten som vi gör är det givet att stanna till där några dagar. Precis som på många andra ställen får vi billigare campingplats på hostel (bor på parkeringen, men får nyttja övriga faciliteter) tack vare vår hyrbilsfirma. Totalt tre nätter bodde vi på Brisbane Backpackers som låg ungefär tio minuter utanför city.

Brisbane kan beskrivas som en stor stad med lugnt tempo. Trevligaste stadsdelen var South Bank som låg en bro från stadskärnan. Här fanns det en konstgjord strand med klorvatten och sand på botten som vi besökte i söndags. I måndags var det tänkt att vi skulle ta en sista tur på stan när jag plötsligt ser hur alla gick klädda i orangea tröjor. Det visades sig att stadens fotbollslag, Brisbane Roar, skulle möta Adeleide om bara en timme. Snabba bud och klockan fyra satt jag och Gabriel bänkade på Suncorp Arena ett stenkast från centralstationen.

Matchen slutade oavgjort 1-1 efter en kavalkad med brända chanser från hemmalaget. Kvalitén på den australienska fotbollsligan (eller soccer som de själva säger) är rätt lik allsvenskan. Misstag och höga dalar blandat i en charmig slutprodukt.

Vi rör oss nu snabbt upp längs Australiens östkust. Målet för resan slutar vid Cairns i norr om ganska precis en månad. Därifrån kommer jag och Gabriel resa vidare till Nya Zeeland för utforskning av Australiens grannland. Just nu befinner vi oss i Rainbow Beach som är ett mindre samhälle ungefär två timmar från Noosa Heads som vi spenderade gårdagen. Här har vi hunnit hyra surfbräda för att färska upp minnet från lektionen i Surfers. Dessvärre var vågorna enormt stora. Det borde ju egentligen vara något positivt, men för nybörjare som oss blev det ett för högt berg att bestiga.

Stranden och vågorna i Rainbow beach.

På fredag har vi en resa till Fraser Island bokad som är världens största sandö. Förhoppningsvis kommer kameran få jobba hårt då och bilderna kommer sinom tid läggas upp här.

Allting gott! //Gustaf 

Gabbe passade på att fjäska lite för vår kära lokaltidning.

Vi har nu landat i surfarnas paradis på guldkusten. Några dagar i Byron bay och i det gamla hippiesamhället NImbin fick räcka. Nimbin erbjöd små butiker med souvenirer och ekologiska grönsaker överallt. Vi bodde på en camping med härlig utsikt över dalgångarna. Stannade till varje gång på väg mot bilen för att njuta någon sekund av tystnad.

Surfers Paradise ligger i Queensland vilket betyder att vi lämnat delstaten New South Wales. Det roliga med Australien är att varje registreringsskylt har en slogan för delstaten. Queensland har till exempel ”Sunshine state”. Det var någonting som knappast stämde igår när vi kom hit. Regnet öste ner och vädret var dåligt i största allmänhet. Trots det bokade vi in hos tre nätter på ett vandrarhem som vi fått rekommenderat av guideboken Lonely Planet med hopp om bättre väder.

Som jag tidigare skrivit så är tisdag lika med pizza i Australien. En fin tradition som utan tvekan får följa med hem till Sverige längre fram. Vårt hostel hade dessutom ett erbjudande på ”all you can eat” som våra hungriga magar nappade direkt på. Halv åtta skulle buffén serveras i TV-rummet, men efter fyrtio minuter över utsatt tid såg vi fortfarande inte röken av någon pizza. Då kom Gabriel på att Queensland är i en annan tidszon och klockan bara var tio över sju. Snopet, men samtidigt kul att olika platser i ett och samma land kan ha samma tidszon.

Kvällen spenderade vi ute med vårt hostel. Precis som många gånger förut träffade vi likasinnade människor spontant. Bland annat Olympia från Kanada som var här med sin syster och gav oss några fina tips inför Nya Zeeland och ett grabbgäng från Karlstad.

Idag lyste solen när vi klev upp och direkt bestämdes det att stranden och framför allt vågorna skulle granskas. En stad med namnet ”Surfers paradise” har onekligen mycket att leva upp till. Även om de inte var de största vågorna vi sett var de stora och det blev några vågor innan magen kurrade för lunch. Som vegetarian är det sällan svårt att hitta god mat här. Govindas är en restaurang som finns lite överallt och drivs av den lite halvtokiga sekten Hare Krishna. Deras mat är dock underbar, billig och helt vegetariskt. För bra för att motstå och ett lunchbesök var givet.

Ikväll ska vi nog möta upp två tjejer från Malmberget (norrbotten levererar i Oz) som vi träffade genom en bekant i Sydney. De är också här och ska göra guldkusten norrut precis som vi.

Allting gott på återseende!

GGuldkustens eget "London Eye".

Vi har nu äntligen fått tillbaka vår limegröna Jucy-hyrbil. Den har stått parkerad i de två veckorna vi vistats i Sydney. Även om veckorna i staden kan vara bland de bästa jag upplevt var det ett kärt återsende. Det är en speciell känsla att inta stad för stad med egen bil.

Just nu är vi i Coffs Harbour som ligger ungefär fem timmar från Sydney. De senaste dagarna har vi vistats i Newcastle som är delstaten New South Wales näststörsta stad efter Sydney. Där bodde vi på en grym camping med internet och nära till stranden. Campingen låg i Stockton (nästan som Stockholm) och för att komma in till Newcastle stad var vi tvungen ta en färja på fem minuter.

Planerna är att snart närma oss Surfers paradise och Byron bay för surfing och andra strandaktiviteter. Därifrån och kring Brisbane är det många korta stopp. Det känns därför som mycket av långkörningen är avverkad. 

På fredag publiceras det en krönika och bildspecial från vår resa i Australien. Där kommer bilder som tidigare inte publiceras i bloggen tagna av min medresenär Jesper. Hans systemkamera har fått blixtra frekvent under resan och nu är det dags för framkallning i tidningen.

Håll utkik och ha det bra så hörs vi snart igen.

"Desto fler kockar..". Tacokväll med underbar utsikt i Coledale.